Vatten, höga höjder och höga hastigheter
Vi började med att sätta på oss flytvästarna och hjälmarna. Sedan var det dags att gå ombord på båten. I våran båt var det jag, Anton, Alf (Australien), Camilla (Alfs flickvän, England), Julian (Camillas bror, England), Stevie (Camillas och Julians pappa, England) och sist men inte minst Darren (Australien) som var våran instruktör och guide. Darren har jobbat som guide vid Tullys Rafting i ca 15 år så han visste exakt hur man skulle komma igenom floden på bästa sätt vilket skulle visa sig lite senare, men jag börjar ifrån början.
Tyvärr så dog min GoPro kamera en bit innan vi tog lunch och därmed fick jag inte med de riktigt spännande passagerna som vi kom till efter lunch, men förhoppningsvis så kommer jag kunna få ihop en kortare film trotsallt.
Efter lunchen så fortsatte resan ner på floden. Andra hälften gick även mycket smidigare och utan några större pauser (iallafall för våran båt). Efter en liten stund kom vi fram till ett mindre vattenfall som vi skulle åka nerför. Darren var snäll nog och fråga vilka av oss som ville ramla av båten, och när man får den frågan till sig så finns det väl bara ett självklart svar ”Why not?”. Det var jag, Anton och Julian som var villiga att ramla ur båten vid fallet. Så vi placerade oss längst fram i båten och höll om varandra medans båten åkte mot stupet. Vi var riktigt duktiga på att hålla oss fast, så vi klarade faktist att sitta kvar i båten, framtill Darren bestämde sig att det var dags för oss att ta ett dopp. Han tog tag i mitt ben och drog ner mig, och eftersom jag höll i både Julian och Anton så föll de också ner i vattnet. Det var både en häftig men läskig känsla att ramla ur båten. Anledningen var att när man försökte ta sig upp så stötte man i huvudet mot båten hela tiden. Efter mitt tredje försök att komma upp utan att lyckas så började paniken komma, och jag försökte lugna ner mig samtidigt som jag försökte simma ett tag innan jag försökte komma upp igen, och på mitt fjärde försök kom jag äntligen upp precis bredvid båten. När jag kom väl kom upp till ytan kunde jag se att både Anton och Julian satt i båten redan, så jag vet inte riktigt hur länge jag var under vattnet, men det kändes som en väldigt lång stund. När jag väl kom upp i båten fick man några sekunder på sig att lugna ner sig innan det var dags att fortsätta genom nya passager. Efter ytterligare en stund så kom vi till ett lugnare område och Darren frågade ifall vi var sugna på att ta oss ett dopp och flyta med floden ett tag. Så det var åter igen dags för oss (Jag, Anton och Julian) att lämna båten och ta ett dopp i vattnet, denna gång under kontrollerande omständigheter. När vi låg på rygg och flöt nerför floden så frågade Anton ”Do you have a magazin Darren?” och Darren svarade ”The only thing I offer is National Geographic and you get it in 3D just by looking around” och det var verkligen som om man kollade på ett naturprogram i verkligheten. Naturen kring Tully River var helt fantastisk. Men tyvärr kom även denna dag mot sitt slut då vi kom till slutet av forsen. Där vi väntade på de andra båtarna för att sedan fortsätta resan tillbaka till Cairns. Vi kom tillbaka till Holiday Parken runt 18.30 så efter att ätit middag på ett steakhouse i närheten så var det dags för läggdags då nya äventyr väntade på tisdag morgon.
På tisdag morgon var det dags igen, kl. 9 satte vi oss på bussen som skulle ta oss 20 minuter norr om Cairns till Australiens enda Bungytorn. Det är AJ Hacket håller hus där, AJ Hacket är ett företag från Nya Zeeland som sysslar med Bungy Jumps, de håller hus på flera ställen runt om i världen och har bl.a. världens högsta bungyjump som är Macau Tower och är hela 223 meter. Det torn som finns här är däremot ”bara” 50 meter högt.
Efter att ha vägt in oss och gått igenom allt som vi skulle gå igenom innan hoppet var det dags att bestiga tornet. Det var en lång väg upp och när man kom till toppen och kunde se ner mot poolen man skulle hoppa mot så förstod man verkligen hur högt det egentligen var. Sen var det dags att göra sig iordning för hoppet. När vi var ordentligt fastspända så var det en tjej från Australien som var först på tur. När hon hade hoppat så var det dags för mig. Personalen sa till mig att kolla in mot kameran, och att han sedan skulle räkna ner från fem och sen var det dags att hoppa. Jag förväntade mig en ”vanlig” nedräkning men istället körde han en väldigt snabb nedräkning så innan jag hann tänka något så var jag på väg ner. I den först halvsekunden, innan man fått upp farten och fortfarande hade någon sorts sinnesnärvarande kvar, så fick jag ur mig något slags vrål som jag aldrig hört förut. Allt efter det gick så himla snabbt och innan man hann tänka något mer så var det klart. En riktigt häftig upplevelse var det iallafall.
Jag kommer att redigera filmerna som jag fått ut ifrån de här aktiviteterna under dagen och jag ska lägga upp dem på Youtube så fort jag är klar med dem. Så glöm inte att kolla in min Youtube-kanal för att få se oss i action.
Hoppas att ni tyckt om läsningen och att ni ser fram emot nästa.
Ha en bra dag!
Andreas
