Jobb i Bundaberg
På våran fjärde dag flyger vi till Bundaberg där vi har fått jobb på en citronfarm. Allt verkar frid och fröjd. Det ser ut att vara ett bra hostel vi ska bo på och lönen verkar riktigt bra. 180 dollar för att fylla en låda på en kvadratmeter. Hur svårt kan det vara?
Väl framme i Bundaberg så finns det ingen där som hämtar upp oss som de hade lovat. Börjar känna mig lite orolig över om det verkligen var det fantastiska jobbet som vi hoppades på. Efter några telefonsamtal och lite väntetid så kommer det en minibuss och killen som kör ropar att vi ska hoppa in och stannar lite längre bort. Han kör bort oss till ett helt okej hostel och vi får en hel drös papper att fylla i. Efter att vi gjort det säger en annan kille att vi ska hoppa in i en annan bil, utan att säga vart vi ska. Slutdestination blir till ett helt annat hostel. Väl i receptionen får vi ytterligare några papper att fylla i och vi visas till vårat rum. Nu kanske jag låter som världens mest kräsna människa när jag beskriver rummet. Hostelet är en gammal polisstation och självklart är vårat rum den tidigare fyllecellen. Kan garantera att rummet inte har städats på extremt länge. Det var grejer utsprida lite var som helst i rummet. Har aldrig sett en smutsigare säng. Även om man har lakan är det inte så trevligt. Håller på att bryta ihop nu och går undan och sätter mig i en gränd och funderar om det verkligen är det här jag vill göra. Det enda positiva med rummet är att vi inte behöver hålla reda på någon nyckel, för dörren går ändå inte att skjutas igen. I köket längre bort är det i princip ingen som orkar att diska, men spela inte så stor roll för det finns ändå nästan inget att äta med. Nu har vi dock köpt en sked som vi äter nästan allt med. Kvargen och havregrynen åts ur en kastrull med gaffel imorse.
Dagen efter våran ankomst skulle vi börja jobba. Gick upp strax efter 5 för att hinna morgonjogga. Väl framme vid farmen får vi höra att vi inte ska jobba idag, utom det ska enbart bli en kortare kurs om arbetet. Efter ca 30 minuter är det dags att åka tillbaka till fyllecellen. Men imorgon ska det plockas citroner!
Väl framme i Bundaberg så finns det ingen där som hämtar upp oss som de hade lovat. Börjar känna mig lite orolig över om det verkligen var det fantastiska jobbet som vi hoppades på. Efter några telefonsamtal och lite väntetid så kommer det en minibuss och killen som kör ropar att vi ska hoppa in och stannar lite längre bort. Han kör bort oss till ett helt okej hostel och vi får en hel drös papper att fylla i. Efter att vi gjort det säger en annan kille att vi ska hoppa in i en annan bil, utan att säga vart vi ska. Slutdestination blir till ett helt annat hostel. Väl i receptionen får vi ytterligare några papper att fylla i och vi visas till vårat rum. Nu kanske jag låter som världens mest kräsna människa när jag beskriver rummet. Hostelet är en gammal polisstation och självklart är vårat rum den tidigare fyllecellen. Kan garantera att rummet inte har städats på extremt länge. Det var grejer utsprida lite var som helst i rummet. Har aldrig sett en smutsigare säng. Även om man har lakan är det inte så trevligt. Håller på att bryta ihop nu och går undan och sätter mig i en gränd och funderar om det verkligen är det här jag vill göra. Det enda positiva med rummet är att vi inte behöver hålla reda på någon nyckel, för dörren går ändå inte att skjutas igen. I köket längre bort är det i princip ingen som orkar att diska, men spela inte så stor roll för det finns ändå nästan inget att äta med. Nu har vi dock köpt en sked som vi äter nästan allt med. Kvargen och havregrynen åts ur en kastrull med gaffel imorse.
Dagen efter våran ankomst skulle vi börja jobba. Gick upp strax efter 5 för att hinna morgonjogga. Väl framme vid farmen får vi höra att vi inte ska jobba idag, utom det ska enbart bli en kortare kurs om arbetet. Efter ca 30 minuter är det dags att åka tillbaka till fyllecellen. Men imorgon ska det plockas citroner!
/ André
