AA i Australien

Med lite hjälp av IYAZ fick jag hjälp med rubriken, tack, längesen jag lyssnade på din låt, I owe you one!

 

Lite tomt är det allt utan André men jag har redan stött på nya vänner som hänger här utanför i form av 3 holländare som alltid spelar musik ur deras bluetooth-spelare. Lite drygt att plocka citroner själv också, men vem försöker jag lura... det är ingen citronplockning alls nu då vi tydligen rensat dom "blocken" vi skulle rensat så det är uppehåll tills fredag innan jobb, jahapp... får väl ge mig ut på något långpass och se om jag kan finna några koalor kanske!

 

Idag har det ändå hänt rätt mycket trots ledig dag. Eftersom att jag inte jobbade 07:30 till 19:30 och det var måndag så var alltså alla affärer öppna vilket passade mig suveränt. Jag har hunnit med att hämta ut mitt temporära Medicare-kort ifall jag skulle bli påkörd av en bil eller biten av en kängoala. Jag har även gått till min bank, Commonwealth, och bett om att få mitt kontantkort skickat till Sandy som jag ska bo hos nästa vecka. Sen för några minuter sedan fick jag ett sms från Matilda nere i Manly (Sydney) att hon hade fått våra TFN kuvert, hurraaaa! Så hon skickar upp mitt brev imorgon så jag äntligen har alla papper och sånt jag behöver för att få ut en korrekt betalning av mitt jobb. Jag har även fixat med mitt ICA-kort och fört över några tusen till det kontot så jag kan ta ut pengar gratis utan att betala avgift. Sen har jag även skickat efter en överföring av pengar till mitt Australiensiska konto och hoppas att det kommer fram på fredag som lovat så jag ser att det funkar. Jag har 3 nya kort som alla har olika koder att lära sig, fy sjutton vad jag får testa mina gränser med mitt minne som en guldfisk.

 

Idag hann jag även med att cruisa lite i affärerna som var öppna på kvällskvisten och gick in i en hälsobutik där en man i 40-års åldern stod i korridoren där jag gick förbi och hälsade artigt, det slutade i en ganska rolig men awkward konversation. Han var där för att han behövde en drös med piller för hans skadade finger som han råkade skära sig i när han bearbetade en häck. Vill inte gå in på de awkward grejerna vi pratade om sen, för det hör inte riktigt till saken, haha! Affären hade mycket att erbjuda och jag ska nog ta en tur dit och skaffa några produkter.

 

Efter att senare handlat mat i affären begav jag mig till hostelet (blir för övrigt smått irriterade över hur jag ska stava hostelet... fett drygt att använda ordet vandrarhem, så ni får nöja er med hostelet med ett l). Väl på hostelet så lagade jag till finfin backpacker mat i form av bacon och ris, hahahah! Bacon är en bra matvara, man slipper köpa en flaska med olja då man steker i fettet och idag kostade 500g bara 2$ och det innehåller salt! Men det får inte bli för mycket bacon, även om det är billigt och bra. Så jäkla bra är det inte egentligen, bara jag som inbillar mig det för att få en snål men god måltid, haha. Väl i köket så stötte jag på de japaner som springer runt där varje gång. Efter en stund blev jag ensam där med en av tjejerna och vi började prata. Hon frågade vart jag kom ifrån (vilket alla gör eftersom att dom tror jag är från Korea eller något) och alla reagerar likadant när jag svarar Sverige. Dock så får jag alltid lägga till att jag är född i Vietnam, Hanoi. Tjejen som heter Asami lyste upp och berättade att hon hade varit i Hanoi för två år sedan, mycket fint sa hon och sprang och hämtade sin iPad för att visa mig bilder. Jag är född i Vietnam men inte varit där sedan jag föddes så jag kunde inte relatera till bilderna men vackra var dom. Jag vill dit.... Får bli på hemvägen.

 

Nu när vi har ledigt från jobb så får jag försöka ta och lära mig lite fler namn på folket här runt mitt rum, med mitt minne som en guldfisk tror jag att jag får bearbeta ett japanskt/koreanskt namn i taget..... Asami... Kanji.. Yioshi... Sao.... kunde de inte haft något simpelt som Duc Manh, det namnet gillar jag.

 

/ Anton